Kickifohlin

Inte ofta det blir en uppdatering här precis.  Av någon anledning hinner /orkar jag inte klottra ner så ofta som egentligen var tanken.

Helt ofattbart att jag har hugade läsare som ändå kollar här ofta ifall jag får skrivlust 😁

 

Nåja, i framtiden kanske jag hinner? Dagarna går ju så himla kvickt?  Undrar om det har med åldern att göra?

När en var ung så längtade man till jul och jul-lov. Jag inbillade mig för varje år att jag äntligen skulle få uppleva en sådär alldeles underbar Walt Disney jul. När önskningar gick i uppfyllelse och allt bara var förunderligt härligt. 

Riktigt så härligt vet jag inte riktigt om jag upplevde någon enda jul medan jag var barn och tonåring?

Som bortvald barnhemsunge är det väldigt svårt att finna sin plats.

Och jag vill verkligen inte påstå att jag fick någon större hjälp att anpassa mig, eller känna mig önskad och Välkommen. 

Näe... Där drog jag en nitlott.

 

Usch, vill inte tänka på det nu. Jag har ändå dragit ett stort streck över eländig barndom.  För det som har passerat kan jag inte ändra på. Det kan ingen.

Det är bara det som finns i framtiden som jag kan påverka. Göra egna val. Bestämma hur saker och ting ska bli. 

Eller till viss del. Allt i världen är svårt att påverka. Men jag kan välja hur jag ska reagera. Människor kommer alltid till viss del göra en besviken. Ibland träffar man på riktiga stollar eller sådana som bara är ute efter att såra och förstöra. 

Så är livet. Och för varje idiot man utsätts för har man förhoppningsvis lärt sig något. Så taskig vänskap behöver inte resultera i att man ska må dåligt. Tvärtom!

Det är ju efter en sån läxa man kan vara mer säker på hur nästa vänskap ska se ut. Oavsett om det är kärlek eller ren vänskap det handlar om. Eller hur?

 

Det är så många som lever hela livet med ett läskigt stort onödigt bagage av dåliga relationer,  kraschade äktenskap, ekonomiska ruiner, uppsägningar, sjukdom och annat strul. Men det är bra för en själv att packa om ryggsäcken, slänga ut det som går. Varför gå omkring och bära på tung last i onödan? när det gäller sjukdom är det kanske inget som går att bara dumpa iväg, men det behöver inte för den saken skull äta upp ens hela jag. 

Jag har packat om. Klämt och känt på allt. Håller fortfarande på och för varje litet gram jag kan lyfta bort. Släppa ner i soporna så blir jag starkare. Det är så himla skönt att bli av med allt som tynger. 

 

Trodde faktiskt inte att jag skulle kunna må så bra som jag gör idag. Trots fullständigt kaos som jag har i livet, egentligen.  Så mår jag oförskämt bra.

Tror mycket på att det är just min vetskap om att jag kan aldrig uppleva min barndom igen. Eller andra taskiga saker som hänt i livet. Det som passerat finns ju inte längre. Det tog bara sisådär 50 år att komma till den insikten. Bättre sent än aldrig....

 

Nu är det bara dagar kvar till jul. Känns bra det. Har lyckats få ihop lite klappar och någon sorts julkänsla har infunnit sig. Mina förväntningar på en gnistrande Disney jul har lagt sig. Jag är mer tacksam för att ens få uppleva ännu en jul. Att träffa mina ungar, att ha förmånen att få sätta sig vid dukat bord. Umgås med de som betyder absolut allra mest. Det är jul för mig.

Är tacksam över att inte behöva fira min jul ensam. 

Dessa storhelger har annars varit väldigt jobbiga för mig. Då jag levde kvar i gamla dåliga känslor sedan barndomen var det svårt att känna någon stor glädje. Hur bra jag än hade det senare i livet. Det spelade ingen roll hur mycket kommersiella prylar jag än plockade fram. Hur mycket mat, godis och annat jox jag fixade. Lycklig var inte jag.

Inte förrän nu. Ryggsäcken är ganska tom så nu går det bra att få plats med glädjen, lycka och tacksamhet. 

Så enormt befriande att kunna vara glad igen. 

 

Till alla er med sorger och tung ryggsäck. Kan ni inte få bort den jobbiga lasten ni bär på? Ta hjälp. Det finns hjälp att få. Alltifrån kuratorn på vårdcentralen till er församlings präst. Eller om ni har en pålitlig God vän?

Bär inte på eländet, prata om det och bränn det sedan.

Jag lovar att det går. Jag är ett bevis för att det är möjligt.

Det värsta man kan göra är att låtsas att det inte väger så mycket. Eller tro på att ensam är stark. Bär inte bördan själv... Ingen orkar det i längden.

 

Tja.. Det där blev några rader. Nu hoppas jag att alla får julfrid och en jul som kan minnas med glädje. Själv hoppas jag på att spinna fina vackra nya minnen som bara är väldigt lätta att bära.

God-jul på er om vi nu inte hörs/ses innan dess🎅👌✌