Kickifohlin

Lite ditten och datten. Om allt och inget.... Är femtio plus men det känns som om livet börjar nu. Läs gärna mina rader och ha tålamod med obegripligt språk, stavfel samt underlig svenska!

Väntar på höst nu...

Kategori: Allmänt

Nu väntar jag på höst. Längtar efter lite sådär småkyligt ni vet.
Behöver naturligtvis inte bli jättekallt. Men en lagom höst då det är njutbart att vara ute.
Kan behöva en bra höst. Min sommar har inte varit helt ok. Bara början då jag var på besök hos sonen i Norge. Det var några riktigt bra dagar. 
Men i övrigt har jag haft mest oro i magen över att hitta arbete.
 
Blen ju uppsagd på Maintrac då det var arbetsbrist. Inte något en räknat med direkt. Fast shit happenings.  Sånt är livet, allt blir inte alltid som man tänkt. 
 
Tur är då att jag nu är timanställd på Pågen. Kändes rent av gudomligt att få ett arbete. 
Så jag har att göra nu, det är ett  svettigt jobb. Inte mycket sitta still. Alla butiker vill ju ha sitt bröd!
Bra arbetstider och ett fritt arbete. Och de kollegor jag träffar verkar kanon. 
Håller på att lär mig nu, men med så bra vägledning jag fått ska jag nog lära mig! 
Bara kroppen orkar, för jag lovar att ett arbetspass är som ett pass på gymmet 😀
 
Livet ska nog ordna till sig. Kan inte bara tro att det ska vara kantat av elände ständigt. Och alla motgångar en får, härdar mig mer och mer. Det är många lärdomar jag fått ta del av. 
En viktig lärdom är att till syvende och sist finns det endast en själv som kan hjälpa en.
Visst är det bra med någon form av tillit till andra människor, men det är en själv som kan hjälpa en själv bäst!
Och så det där med intuition.  Känns något inte ok så är det inte det. Att lita till sin egen magkänsla är så viktigt. Det är oerhört lätt att man låter sig övertalas till saker som känns galet. 
Speciellt när man som jag är i ett sämre läge. 
Det är ju inte bra att hamna i ett sämre läge då. Men jag litar faktiskt på mig själv.
Jag vet hur jag är och hur jag tänker. Oavsett vad någon annan vill få mig att tro om mig själv.
Just detta, att känna sig själv bäst har jag kommit lång väg med. Något jag aktivt arbetat med. 
Så jag är inte ett offer för omständigheter.  Jag har ett litet/stort "gupp" på vägen, men det är väl bara att gasa på så en kommer över det?
Roligt är det inte. Men som jag sa tidigare,  shit happenings.... 
Nu tar jag en dag i taget så ska det nog ordna sig.