Kickifohlin

Lite ditten och datten. Om allt och inget.... Är femtio plus men det känns som om livet börjar nu. Läs gärna mina rader och ha tålamod med obegripligt språk, stavfel samt underlig svenska!

Jobbigt ibland!

Kategori: Allmänt

 
Vore väl toppen? Om vi alla kunde säga något fint och bra om varandra ?
Verkligheten ser dock inte ut så. Det pratas och tycks i det oändliga om varandra på oerhört negativt vis.
Det liksom bara inte går att låta bli. Vi tar oss rätten att sätta etiketter på varandra utan någon som helst grund.
 
Ett bra exempel är om hen har gått upp eller gått ner i vikt. Då pratas det. "Hen är nog bara lat" , " eller så har hen slutat bry sig om sig själv" , nä hen äter fel mat minsann. Hen måste äta si eller så... babbel och tissel. Och är det så att kilona rasat? Då brukar det först vara idel lovord och kommentarer typ " bra jobbat" , " så snygg hen blivit" ... Men när kilona rasat ett par snäpp till blir det mer " hen måste ha cancer ", hen har säkert ätstörningar ".
Så kontentan är att hur tusan en än gör så tar sig människor friheten att babbla och tissla bakom ens rygg.
Kunde kanske vara på sin plats med att fråga hur mår du? Behöver du hjälp? Är något tokigt i livet? Kan jag hjälpa eller stötta dig?
 
Men icke. Det känns uppenbarligen bättre för gemene man att babbla på. Inte till den berörda utan till andra.
Varför är vi människor såhär?
 
Det gäller det mesta här i livet. Vi dömer så fort. Vi vill aldrig lyssna klart på förklaringen,  vi bestämmer oss i blixtens hastighet att den eller den är si eller så.
Vi fullständigt frossar i att svartmåla varandra till bristningsgränsen.  Hen är slösaktig med pengar, hen är missbrukare, hen är en dålig förälder,  hen är alltid otrogen och så vidare. 
Det behövs så lite för att bli försedd med en etikett. En som sitter fast med nitar och superlim. 
 
Förstår inte ni alla som envisas med ert "jag vet bäst minsann" att ni kan förstöra liv? 
Risken att ni har fel finns ju helt klart. 
 
Jag har själv råkat ut för dessa etiketter.  Och egentligen känner jag mig fruktansvärt sårad och kränkt över det. Men jag orkar inte gå i svarsmål. Jag bara låter det bero och hoppas att framtiden visar på hur felaktig etikett som jag fått.
Det är omöjligt att försöka försvara mig, det blir bara värre då. 
Tycker det är tragiskt bara. Inte bara för min egen skull utan för den som gärna ger andra människor etiketter de inte är förtjänta av. Gör man så mår man förmodligen inte särskilt bra själv.
 
Tror hela världen behöver mer kramar.  Och det behövs sanna mina ord betydligt mer tolerans. 
Ta hand om er därute. Ge någon creed idag, tacka busschauffören,  le mot en kassörska och försök att låta bli att babbla o tissla om en behövande medmänniska.  Fråga istället om du kan på någotvis underlätta för hen!
 
 
Kommentera inlägget här: